Av Lina Olofsson

Vad skiljer en pokerspelare mellan en annan? Varför blir vissa pokerspelare bättre än andra? Är det för att vissa vågar ta mer risker? Behöver poker handla om risker alls? Vad är det med poker som lockar hundratusentals spelare varje år att slå sig ned vid den gröna duken? Är det kicken att spela ut sina motståndare? Är det kicken att vinna mycket pengar? Är det risktagandet?

Vad lockar oss med poker?
I början av pokerboomen tror jag att nästan alla kom in efter att ha hört om hur någon kompis blev miljonär över en natt eller efter att ha läst om Martin de Knijffs framgångar i Las Vegas där han var 21 miljoner. Idag är det dock annorlunda. Idag spelar de flesta poker och ganska många har lagt proffsplanerna på hyllan och har insett att de gör bäst i att hålla det på en hobbynivå. Andra kanske spelar på hobbynivå med förhoppningen om att en dag bryta igenom och få chansen att bli proffs. Hur är det då med de som redan spelar som proffs. De kanske till och med har några stora vinster på nacken. Vad är det för kick de söker? Är det bara pengarna de spelar för eller kan de fortfarande motivera sig att spela för att hitta spänningen?

Risktagande - hur mycket behöver man riskera för att nå toppen?
Poker handlar om risktagande men ofta på ett helt annat sätt än den oinvigde tror. Man behöver inte lägga mycket pengar för att kunna tjäna bra med pengar utan då handlar det om tid och om skicklighet. Ju lägre insatsen är desto mer tid behöver du lägga för att tjäna samma pengar som en som spelar högt. Många av de som spelar online har gått ner och spelar fler bord samtidigt istället för att spela ett eller två bord på de högre nivåerna. Då blir timpenningen densamma men de totala svängningarna blir mindre. Den som spelar högt riskerar ju dock mycket mera pengar åt gången. För vissa spelare är det ju dock att riskera mer pengar som gör att de anstränger sig lite extra och att de får en kick av det. Poker fungerar precis som alla andra turspel. Ju mindre man spelar desto högre blir turfaktorn. Detta kan även appliceras i en turnering. Ju sämre struktur desto högre turfaktor. Desto långsammare struktur desto större chans har de duktiga spelarna att göra det bra.

Pengar eller prestige?
När pokern kom till Sverige var det bara prat om hur mycket den ena eller den andra vunnit på poker. "Vem vann mest i år?" Idag känns dock titlarna mycket större och vilka som spelar i de högsta kontantspelen mot vilka andra. Självklart är pengarna ett medel för att kunna ta sig till de största turneringarna och de största spelen men samtidigt känns inte detta som en lika stor prestigefaktor längre. Det handlar mycket mer om vilka resultat du har än hur mycket pengar du dragit in på ditt spel. Om du har fem finalbord slår detta mycket mer än om du haft en "klonk" och gått och vunnit. För att ta dig så långt som till ett finalbord kräver mycket skicklighet. Väl där behöver det dock inte vara den som är bäst på finalbordet som vinner för det handlar mycket om tur. Därför är inte en engångsseger lika mycket värd som att upprepade gånger tagit dig till final.  

Att söka kickar
Pokerspelare söker en kick. Den största kicken av dem alla är att vinna en stor turnering. Att ha tagit sig igenom ett fält och sedan stå där som ensam vinnare kvar. Denna kick kan man inte få när man spelar cashgame. Visst får man en kick av att vinna en stor pott men denna kan nog jämföras med att vinna en stor pott i ett avgörande läge i en turnering. I en turnering räcker det inte att du vinner en jättepott för du kan aldrig vinna så mycket marker vid ett och samma tillfälle i mitten av en turnering att du är garanterad en finalbordsplats. Du måste hela tiden prestera ditt bästa och hela tiden se till att ta hem dina potter. Du kan inte luta dig tillbaka på att du vann en stor pott utan göra det om och om igen. Vinner du en turnering så var du "bäst" medan cashgame mer är som en lång grind. Du är aldrig bäst. Du kan göra det bra men det går inte att säga vem som är bäst.

Vem är bäst?
Det går inte att säga vem som är världens bästa pokerspelare. Det går att säga vilka 20 som är bäst i världen eller vilka 20 som är bäst i Sverige men du kan aldrig säga vem som är bäst. Inte ens den regerande världsmästaren kan kalla sig för världens bästa pokerspelare. Detta gör att alla som kallar sig professionella pokerspelare hela tiden måste bevisa sig om och om igen att de förtjänar att vara sponsrade. Du kan inte luta dig tillbaka efter ett bra resultat och säga "kolla det där lyckades jag med" för du kommer att bli omsprungen gång på gång och snart måste du ha presterat igen för att bevisa i folks ögon att du inte var en engångsföreteelse.

Jag frågade fem andra pokerspelare vad som ger dem kickar med pokern och vad som är viktigast. "När du spelar poker är det pengarna eller kicken som lockar mest?"

Ola Brandborn (Sverige)
Flerfaldig SM-vinnare och pokerteoretiker

- Jag misstänker att det handlar lite om att "lura systemet" egentligen. Att man får pengar utan att jobba men man tänker inte på att det faktiskt är ett jobb. Personligen spelar jag enbart satelliter för jag pallar inte med onlinegrinden. Jag gillar att resa och att spela stora turneringar. Om jag ska vinna så ska jag vinna obegränsat typ. Egentligen hatar jag att spela på nätet. Jag gillar den sociala biten med poker som t.ex lagpokerligan så det är nog snarare känslan än pengarna jag spelar för.



William Thorson (Sverige)
Team PokerStars Pro med fyra EPT-finalbord och en 13:e plats i WSOP mainevent

- Både och. Jag vet inte om kick är rätt ord kanske men jag spelar både såklart för att vinna pengar, men även för att jag vill bli en av dom bästa spelarna, då framförallt i liveturneringssamanhang. Nätet är väl mer för att vinna pengar men även för att det är roligt och ger mig en kick. Det ger mig en kicka att spela poker men största orsaken är ju att jag vill tjäna pengar på det. I liveturneringar är det dock både och. Men helt klart så vill man att folk ska tycka att man spelar bra, man vill vinna titlar, komma till finalbord och så vidare. Jag skulle väl bara mellan tummen och pekfingret säga att det är 50/50 mellan pengarna, prestigen och äran.


Helena Forsell (Sverige)
Pokerspelare, skribent och marknadsförare

- För mig är det utan tvekan kicken. Det är det som är så roligt med turneringar, då tävlingsmomentet är så tydligt. Pengarna känns som en sekundar bonus, även i cashgame ibland. Om jag förlorar en jättepott på otur så blir jag sällan arg. Om jag däremot tappar en mikrosumma på grund ab dåligt spel så blir jag ursinnig. Jag tävlar lika mycket mot mig själv som mot andra. Jag tänker aldrig på prissummorna förrän jag redan är i pengarna. Då kan prisskillnaden mellan olika placeringar vara en faktor för beslut man fattar men i huvudsak är placeringen och formkurvan viktigare än summan.

Ludovic Lacay (Frankrike)
Fyra EPT-pengaplaceringar varav ett finalbord.

- Jag tror det är lite av båda faktiskt. Jag älskar känslan av att gå långt i en turnering och känna atmosfären då samt känslan av att spela för något som kan förändra ditt liv. Du vet att du måste prestera på topp och att allt räknas. Det du ser, det du gör och det du tänker. Det är så långt att ta en titel så det finns liksom inte ens tid att belöna sig själv för att ha gjort ett bra beslut eller för att ha spelat bra för du måste fokusera på vad som kommer härnäst. Nästa hand, nästa dag, nästa bord. Jag spelar poker för denna känsla. Känslan och spänningen är ju i och för sig kopplade till prispengarna.


Luca Pagano (Italien)
Team PokerStars Pro, tio pengaplaceringar i EPT varav fyra finalbord

- Poker för mig handlar om spänningen det kan ge. Men spänningen kommer ju från flera olika håll. Först är det ju chansen att vinna pengar men även chansen att vinna och kunna bli en pokerstjärna. Poker tvingar alla till en hög mental prövning där du hela tiden måste göra ditt bästa i varje hand som delas.