Det verkar som om många spelare här spelar poker en av de första gångerna i sitt liv. Aldrig tidigare har vi stött på så många spelare som har dålig koll i en så här pass dyr turnering.

På Mats Iremarks bord till exempel. En frasos mot en annan. Det betas och har sig både före flopp, på floppen, på turn och när det sedan är dags för river ska killen till höger om Mats beta och kastar in fyra 25:or i mitten. Dealern rättar honom och säger att minimumbettet är 300. Han tar då tillbaka sina marker och slänger istället in 4 000. Dealern förklarar då att han bara har ett val och det är att beta 300. Mannen slänger då in 300 och får syn. Han vänder upp två tvåor för floppat set och rivrad kåk och motståndaren viker sin hand.

Samma motståndare som denne var lite tidigare involverad i en stor pott där han satt på small blind. Knappen reisade, han synade, stora mörken slog om, knappen slog om igen, han synade vilket stora mörken också gjorde. Floppen kom Q-T-x varpå pengarna utan några som helst tvivel åkte in mellan honom och knappen. Han vände stolt upp K-J som om detta vore nötterna. Hans motståndare hade A-Q för toppar. Turn var en kung och river blank vilket gjorde att hans stack numera var uppe i trakterna kring 20k.

En kille som har koll på vad han sysslar men men som ändå åkte ut tidigt idag är Andy Black.


Se EPT Deauville S5: Interview with Andy Black Day 1b på PokerStars.tv

Jag går runt lite i spellokalen och betraktar de olika borden och inser ganska snabbt att det inte är många vi känner igen här sedan tidigare. Många fransoser som sig bör men även många italienare och spanjorer jämfört med de flesta andra event.

Jag står och pratar lite med Christoffer Sonesson som nu fått en ny bordsgranne närmare bestämt Peter Eastgate, vår regerande världsmästare. Christoffer säger att bordet är ganska vilt och galet men att det varit till hans fördel hittills. Att Peter kommit verkar inte besvära den gode Christoffer som fortsätter att spela sitt vanliga spel. Medan vi pratar hör jag plötsligt någon skrika "Vamos" och slå hårt i bordet. Som ett eko sprider sig detta runt i turneringssalen då andra italienare börjar göra samma sak. Det tar en halv minut innan spellokalen tystnat och allt kan återgå till det normala igen. "Jag jobbar med dessa nästan dagligen", säger en av turneringsledarna på plats och skakar på huvudet.